Idag kom vi till paradiset på jorden, aka Antigua.

Igår kom polisen förbi alla båtar i viken där vi låg på Guadeloupe. De ville kolla läget, vilka vi var på båten och informera om att Frankrike beslutat om karantän i ytterligare 5 veckor. Vi beslutade oss för att lämna Guadeloupe samma natt för att ta oss till Antigua. Vi hade redan gjort så mycket förarbete vi kunde med både utcheckning från Guadeloupe och försäkrat oss om att vi skulle få komma in i Antigua men det är mycket information som snurrar runt och det är svårt att veta vad som gäller. Det ändras dessutom varje dag. Men efter 9 dagar i karantän på båten, varav senaste fyra dagarna haft mer regn än solsken och fler regnbågar än sköldpaddor, samt löfte om 5 veckors karantän till var beslutet inte svårt att ta på skeppsrådet. Inatt seglar vi till Antigua. Det skulle bli guppigt så jag och Klara som vanligtvis sover i förpiken bäddade upp på golvet mitt i båten där det gungar minst och det blev en tidig kväll. Hård blåst gjorde att avseglingen dröjde till gryningen vid halv sex. Jag och Klara som sov mitt i båten där alla går förbi (Sixten och Johan klev över oss utan att vi vaknade) sov längst, ända till klockan 7🤩

Överfarten mellan öarna bjöd på perfekt segling, redan på morgonkvisten när vi precis lämnat Guadeloupe började himlen klarna upp och solen tittade fram. Dock så blev både Sixten och Klara sjösjuka av allt gungande men de var tappra och sista delen av seglingen hade det gått över och de var också på toppenhumör. Havet lugnade ner sig när vi kom in bakom Antigua. Plötsligt ändrade sig färgen från djupt blå till ljust turkost. Kusten bestod av ljusa stränder och en sköldpadda dök upp några meter från båten. Snart skymtade vi Sandy Island, en liten liten sandö utanför Antigua. Detta var sinnebilden av Karibien för mig.

Vi åkte in till St Johns där incheckningen var. Noggrann handtvätt, en hälsodeklaration och en temperaturtagning så fick vi checka in. Yes! Pappa och Johan firade med att gå och köpa SIM-kort med surf och jag, mamma och Sixten firade med att köpa glass. Åh så god!

Väl tillbaka på båten åkte vi till en vik med en lång sandstrand, pappa såg en rocka som hoppade precis när vi åkte in i viken. Sjukt avis på det. Sundowner med bubbel och anklever (till vissa) till resans hittils finaste solnedgång. Solen gick ner i en ö i horisonten (kanske St Kitts eller Nevis?). Till råga på detta blir det en alldeles stjärnklar kväll med månen alldeles ny och skarp och vid kvällsdoppet ser vi mareld. Inte ens myggen som vi hört finns här kan förstöra första intrycket av Antigua.

Idag är det fyra veckor sedan vi kom och resan har utvecklat sig på ett helt annat sätt än vi tänkt eller någonsin kunnat förutspå. Världen har utvecklat sig på ett sätt vi aldrig kunnat förutspå. För vår del innebär det att vi fastnat på Guadeloupe som tillhör Frankrike och därmed också stängdes ner för någon vecka sen. Sedan dess har vi inte fått gå iland utan varit isolerade på båten. De första dagarna patrullerade poliser på stränderna. Då, i början, var det några som vågade sig ut som polisen avvisade men nu ser vi inte en människa på land. De senaste dagarna har för oss handlat väldigt mycket om att förstå situationen, vad gäller här på Guadeloupe, vad gäller på Antigua som vi planerat att åka till och vad gäller med våra flyg hem och så vidare. Idag löste det sig äntligen med utcheckning från Guadeloupe, allt stängde ju så ingen kunde checka ut oss. Men vi väntar fortfarande på besked från Antigua om vi får komma dit. Vi håller tummarna!

Och vi håller såklart tummarna för att alla ni har det gott och tar hand om er🧡

2 veckor har vi varit iväg och nu har vi alla vant oss vid livet på en segelbåt i Karibien med allt vad det innebär. Värmen och den starka solen är en stor grej, att få i alla tillräckligt med vätska tar mycket energi och en stor del av tankeverksamheten. Vi börjar få ordning på barnens rutiner, Sixten har utvecklat en fäbless för korv och ketchup medan Klara varit väldigt beroende av mammas konstanta närhet. Tolkar det som olika sorters trygghet de funnit, korv respektive mamma. Senaste dagarna har Klara börjat känna sig mer trygg tillsammans med övriga besättningen och Sixten har utökat önskemålen om mat till att även omfatta pannkakor.

Något annat vi alla har anammat är Sundowners. Detta har blivit Sixtens första engelska ord och något av en favoritstund på dagen. Vi samlas i sittbrunnen med varsin drink och jordnötter, det är viktigt med både vätska och salt när det är så varmt, och så ser vi solen gå ner. Alla har hittills varit nöjda och glada och lugna denna stund på dagen så det är väl därför det blivit en favoritstund.

Att båten gungar är också något vi vant oss vid nu. Man måste alltid vara beredd på att hålla i sig. Klara sitter ändå väldigt bra och parerar gungningarna bra. Hon firade till och med ankomsten till Martinique med att ställa sig upp själv mot soffan. Sedan dess är det bland det bästa hon vet, att ställa sig upp själv. Hon har även fått fart på krypandet. Sixten klarar också gungandet bra och testar att klättra på allt här på båten. Nu har han lärt sig var han får klättra och inte.

Nu är det dags för en sundowner här i Guadeloupe. Mer om var vi varit och vad vi gjort i kommande inlägg.

Halv sju på morgonen gav vi oss av hemifrån för att ta buss, tåg och slutligen flyg till Karibien. Vi hade varsin stor ryggsäck, en extra bag att checka in, två mindre ryggsäckar att ha som handbagage, Sixten i sulkyn och Klara i bärselen. Med andra ord var vi överlastade och jag förstår knappt hur vi lyckades få med allt. Barnen var trötta och förvirrade men ändå lugna när vi gick hemifrån. Sixten blev exalterad över att få åka buss och sen dessutom få åka tåg både över bron där vi kunde titta på havet (Öresund) och genom tunneln där det blir alldeles mörkt. Bagage drop tog lång lång tid så när vi väl var igenom securityn, vi fick ta nya Lego-snabbspåret tack vare barnen, så hann vi bara precis köpa varsin kaffe innan det var boarding. Även då fick vi gå förbi kön tack vare barnen. Det är nice att resa med barn🙂

Första flyget till Paris gick smidigt. Väl i Paris var vi tvungna att checka ut allt bagage, ta en buss till en annan flygplats och checka in allt igen. Vi hann precis få i oss lunch när det blev boarding och boarding blev till last call på två minuter kändes det som så trots att flygplatsen var ganska liten fick vi springa till gaten. Väl på planet var personalen supertrevliga, vi fick bra platser med mycket benutrymme. Klara fick dessutom en liten ”vagga” som hon sov i några korta stunder. Sixten roade sig med sin pysselbok, skärmen som man kunde fälla upp ur armstödet och sina bilar.

Ingen av oss sov speciellt mycket eller bra så vi var ganska trötta när vi landade. Men den där härliga känslan när man kliver av ett svalt plan och värmen och luftfuktigheten möter en som en vägg var lika härlig ändå.

Sista biten av resan blev inte lika smidig som den varit dittills. Den bil med barnstolar och chaufför som vi hade bokat i förväg hemifrån var inte där som lovat och gick inte att få tag på. Det visade sig att vår chaufför på vägen till flygplatsen blivit stannad av en annan bilist, ”issue happened” (fri tolkning) och polis tillkallades. Båda blev omhändertagna. Den andra personen var full och fick 48h fängelse, vår chaufför blev släppt men dock för sent för oss. Vi hade redan gett upp och tagit en taxi. I mörkret gick vi ut på bryggan, vi skymtade mangroven på andra sidan hamnen. Märkligt men skönt att äntligen vara på plats.

Imorgon åker vi! Resnerverna är på helspänn men vi är äntligen packade och klara. Herregud vad det tar tid att packa, tvätta rätt saker i tid, preppa huset och de som tar hand om det när vi är iväg och rodda två små barn samtidigt. Men, nu står väskorna packade, kläder är framlagda så vi slipper tänka på det imorgon bitti, kaffet är preppat och tåg till flygplatsen bestämt. Transfer från flygplatsen när vi kommer fram är också bokat och bekräftat med Martinique best secrets. Bra namn. Nu går vi och lägger oss för att få en knapp natts sömn innan vi ger oss iväg.