2 veckor

2 veckor har vi varit iväg och nu har vi alla vant oss vid livet på en segelbåt i Karibien med allt vad det innebär. Värmen och den starka solen är en stor grej, att få i alla tillräckligt med vätska tar mycket energi och en stor del av tankeverksamheten. Vi börjar få ordning på barnens rutiner, Sixten har utvecklat en fäbless för korv och ketchup medan Klara varit väldigt beroende av mammas konstanta närhet. Tolkar det som olika sorters trygghet de funnit, korv respektive mamma. Senaste dagarna har Klara börjat känna sig mer trygg tillsammans med övriga besättningen och Sixten har utökat önskemålen om mat till att även omfatta pannkakor.

Något annat vi alla har anammat är Sundowners. Detta har blivit Sixtens första engelska ord och något av en favoritstund på dagen. Vi samlas i sittbrunnen med varsin drink och jordnötter, det är viktigt med både vätska och salt när det är så varmt, och så ser vi solen gå ner. Alla har hittills varit nöjda och glada och lugna denna stund på dagen så det är väl därför det blivit en favoritstund.

Att båten gungar är också något vi vant oss vid nu. Man måste alltid vara beredd på att hålla i sig. Klara sitter ändå väldigt bra och parerar gungningarna bra. Hon firade till och med ankomsten till Martinique med att ställa sig upp själv mot soffan. Sedan dess är det bland det bästa hon vet, att ställa sig upp själv. Hon har även fått fart på krypandet. Sixten klarar också gungandet bra och testar att klättra på allt här på båten. Nu har han lärt sig var han får klättra och inte.

Nu är det dags för en sundowner här i Guadeloupe. Mer om var vi varit och vad vi gjort i kommande inlägg.